Södra Fuerteventura

Så får jag då tummen ur att lägga upp mina sista foton och kommentarer om Fuerteventura. Flera veckor efter att jag lämnat ön..men det är så det är med sniglar.. de kryper sakta framåt, men kommer med tiden fram 🙂

Jag åkte söderut och så här kan det se ut en liten bit in från kusten utanför en liten stad med namnet La Lajita.

Och en bit in från Costa Calma.

Finns väl en del att säga om min ”husbilstur” men jag tror jag hoppar över det just nu utom att det blev lite knepigt när vissa behov plötsligt blev väldigt trängande. Det fanns som inte så mycket att gömma sig bakom om man säger så 🙂 Men å andra sidan var det inte så mycket folk heller.

Fuerteventura är känt för sina stränder och de är fina. Här vid Costa Calma.

De som har råd att bo lite bättre kan även ha tillgång till en tjusig pool vilket kan vara skönt den här tiden av året.

När jag var ute och gick träffade jag på två tjejer som matade några jordekorrar. Ja, djurlivet är inte så hektiskt här men jordekorrar finns det gott om. Charmiga små varelser. Fotona blev lite suddiga men ni kan nog se de små varelserna.

Här om ni kikar noga så ser ni en duva längst ner som försöker få del av det goda.

Enorm strand vid Jandia, längre söderut.

Något av det finaste jag såg på Fuerteventura var de här skulpturerna som jag stötte på i en rondell strax innan Moro Jable.

Det märkliga var att jag dagen innan sett en spelfilm om Stanley Milgrams socialpsykologiska lydnadsexperiment som alltså handlade om lydnad och konformitet, om hur vi gärna anpassar oss till andra. Ett av försöken som togs upp i filmen var när en person ställde sig och tittade rätt upp i himlen och människor som gick förbi stannade och också började titta upp i himlen. Utan att veta vad de tittade efter 🙂 Mycket intressant film och otäck, eftersom den avslöjar en del av vår mänskliga natur som inte är så uppmuntrande.

Nu hade konstnären Lisbet Fernandez inte alls tänkt på lydnad och konformitet när hon gjorde sina skulpturer utan för henne handlar det om barn. Barn som är öppna och nyfikna inför världen och det är därför hon har vänt deras ansikten uppåt. Långt ifrån Milgrams lydnad. Det blev bara en märklig upplevelse för min del att just ha sett filmen och så mötas av det här.

Efter min rundtur träffade jag min västsahariska vän som bor i Puerto del Rosario och där bjöds jag på te på traditionellt vis.

Adjö Fuerteventura!