Häromdagen besökte jag ett barnhem för att skriva en artikel. Det var ett mycket speciellt besök. Omtumlande att höra historier om barn som hittats på soptippar eller ute i skogen. Barn som haft en 12-årig mamma som blivit våldtagen av en nära släkting. Vad säger man? Finns så klart inga ord.

Samtidigt fanns så mycket glädje innanför barnhemmets väggar. Och jag fick så många kramar som jag inte fått på länge. Barnen var hungriga på att bli sedda och känna närhet, så de tog alla möjligheter de fick. Och det vara bara att hänga på. En liten flicka tog min hand och ville visa mig sitt rum och en hel del annat. Hon pladdrade på med sin barnsliga spanska som jag då med min så torftiga kunskap så klart inte förstod, men jag svarade si och claro lite då och då och hoppades att det passade in. Och det gjorde det nog. Flickan beklagade sig inte utan fortsatte att dra mig runt.

Här är jag med några av hemmets flickor som gärna ville vara med på foto tillsammans med mig.

Barnhemmet heter Santa Maria de la Esperanza Orphanage och ligger strax utanför turistorten Montanita vid kusten i Ecuador. En stiftelse har nyligen satts upp för att jobba med att sprida information om verksamheten och samla in pengar.  Läs gärna mer här: MJM-Foundation.

När jag gick omkring i Montanita en stund innan mitt besök hade jag turen att stöta på en grön leguan som satt och njöt för sig själv på en liten mur. Helt still under en så lång stund att jag hann ta flera foton, och tog ett foto som nog är ett av de bästa jag någonsin tagit.

Jag bor just nu hos en väninna i Ayange, vid kusten i södra Ecuador. Just här är det lite torrare än längre norrut, vilket är en fördel, men å andra sidan måste jag ju säga att naturen är minst sagt trist. Så här ser det ut på vägen vi gått ibland.

Och växtligheten vid sidan om är risig, och grå, täckt med damm.

Här något typiskt Ecuador enligt min väninna. Man sätter upp en fin port, men inget mer.

Ja, om nu inte naturen i sig är något att njuta av så finns i alla fall havet. Här min kära väninna Catharina på en promenad vi tog till en strand som heter Playa Rosa.

Fanns lite fina klippstenar också.

Och på vägen tillbaka blev det en magisk solnedgång.

Här är Catharinas hus. Där bor hon med sin ecuadorianske man som jag upptäckt att jag glömt att fotografera, men han finns ju ändå 🙂

Jag bor till höger med verandan i brunt trä.

Catharina har en otrolig estetisk ådra som jag gärna vill använda mig av den dagen jag har ett litet hus, om den dagen nu kommer 🙂 men det ska den väl göra. Men varför ha bråttom 🙂

Så här ser det ut när man först kommer in i huset.

Och här är ett utekök.

Ett mysigt uterum.

Allmän interiör. Det är verkligen vackert. Catharina driver airbnb ihop med sin man och det är verkligen ett prisvärt boende, himla billigt med så otroligt fin standard. Så åker du till Ecuador kan jag verkligen rekommendera att bo här. Säg bara till mig så sätter jag er i kontakt med varandra.

Även här inne dyker det upp leguaner med jämna mellanrum. På gott och ont. De gillar växter och att använda yacussin som toalett.

Här är de två stycken.

En dag hade en hel kattfamilj slagit läger upp på muren. Men efter att de upptäckt mig så försvann de.

För övrigt så är detta ett ganska vanligt ecuadorianskt hus. Grått, ingen färg, lite halvfärdigt. Med något plank här och där.

Här ett äldre hus, intressant arkitektur tycker jag. Troligtvis kolonial influens.

Ungdomar som har något på gång i Ayange. De spelar någon sport som jag inte vet vad det är, jag råkar bara passera. Kul att se att de blandar tjejer och killar. Jag såg det även en annan dag, att de var mixade fotbollslag.

Vinkade en dag till den här vackra tösen med sin lika vackra mor.

De här fina fåglarna mötte jag en dag. Undra om de är flyttfåglar…som jag…

 

 

 

 

 

 

Annonser