Hej vänner!
Som brukligt så släpar jag efter lite men det blir lätt så. Tids nog är jag framme i nuet 🙂

En dag åkte min vän Dan och jag och hälsade på en god svensk vän, Jan Smedmyr – från Borås faktiskt! och hans sambo Monika, två personer som gör ett beundransvärt arbete för att fattiga människor ska få det lite bättre. Finns mycket att säga om detta men det lättaste är att läsa projektets hemsida Futuro Valdivia.

För dig som är sugen på att resa på ett sätt som gagnar lokalbefolkning och socialt arbete kan resa via organisationens reseprogram Futuro Valdivia Travel.

Här är Jan och Monika när vi käkade lunch ihop nere vid stranden i Manglaralto som ligger en bit söderut ifrån där jag bott nu en tid.

Vi åkte så vidare ännu en bit söderut till en by vid havet som heter Ayange, där en annan svensk vän bor med sin ecuadorianske man. Och tänk, jag glömde att fota Catharina och Felipe, men jag har anledning att träffa dem fler gånger, så jag får åtgärda misstaget då. Men jag lyckades däremot få med både min vän Dan och mig själv på foto i Catharinas och Felipes vackra hem.

Här är Dan bland blomster och andra arrangemang som finns i de speciella innergårdarna kring huset.

Och även jag har då lyckats fastna på foto.

Det är verkligen en unik miljö hos Catharina och Felipe. De kallar sitt hus för CASA2 som till stora delar hyrs ut till turister.

Vi hade tur denna dag som var en solig dag. Det är man annars inte bortskämd med på vid den här delen av kusten, som har en gråtäckt himmel 4-6 månader om året, som värsta novemberhimmel i Sverige, med någon enstaka solig dag emellanåt. Vidrigt enligt min personliga uppfattning och därför har jag bestämt att söka mig till andra delar av landet. Att det efter det gråa halvåret är 6 månaders sol hjälper inte mig, för jag går helt i däck av detta gråa elände, så jag hinner hamna på mentalsjukhus innan den soliga tiden kommer, och det tycker jag är himla onödigt.

Men innan planerna om att förflytta mig så hinner jag med att besöka en biodlare, Modie, som också bor i Manglaralto, en knapp kilometer från Jan och Monika. Det var intressant att prata med honom och höra om hans erfarenheter. Han har bin som är en korsning mellan europeiska och afrikanska bin, och därmed lite mer aggressiva, men Modie menar att det är okej, man får bara lära sig att handskas lugnt med dem. Den stora fördelen, och Modies anledning att ha dessa bin istället för lugnare inhemska bin, är att de har stor motståndskraft mot sjukdomar.

Hasta luego!

 

Annonser