Vadstena

Jag rör på mig lite även när jag är i Sverige. I dagarna har jag besökt den fina lilla staden Vadstena som är en mycket vacker sommartid. Här finns så många fina gamla byggnader. Några av dem kan ni se här nedan.

Visst är det fint, det gamla Apoteket?

Apoteket_i_Vadstena,_juni_2005

Och en bank.

Östgötabanken_i_Vadstena,_juni_2005

Slottet som så klart är utmärkande för staden.

Digital StillCamera

Vadstena_slott,_norra_sidan,_juni_2005

Och klostret så klart!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och alla fina små gator.

Vadstena-Sweden

Jag passade även på att göra en liten insats för Vättern. Gick med två kvinnor ur AktionRäddaVättern och delade ut broschyrer under starten av Vätternrundan.

Rädda Vättern

Nyligen beslutades att Försvaret får utöka antal skjutdagar över sjön från 20 till 30. Man kommer alltså att skjuta ammunition rätt ner i vattnet, vilket gör stor skador på fisk- och fågelliv. Man får tillåtelse att skjuta över områden som är så känsliga att inte ens en liten roddbåt är tillåten, men skjuta, det går alltså bra. Ammunitionen lagras på sjöbotten och med åren vet vi inte vad det kan leda till. All mineral utsätts för korrosion. Luftföroreningarna från flygningarna är också stora. Dessutom orsakar skjutningarna starkt buller, som är mycket störande för de boende i området och mycket stressande för djurlivet. Utökandet av dagarna beror på att Försvaret vill tillfredsställa ”framtida behov” – läs mellan raderna – ett närmande till Nato.

Vi träffade många trevliga människor under fredagskvällen som var ute och tittade på Vätternrundan och som tyckte att beslutet om en utökning av antal skjutdagar, ja, skjutningen överhuvudtaget, är sanslös, så det finns ett stort motstånd. Vättern är ett av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter.

Stöd gärna AktionRäddaVättern med en medlemsavgift på ynka 100 kr, till Bankgiro 196-7157 eller Swish 123 694 80 87. Ange namn och mejladress.

Borås möter mig med sol

Nu är jag tillbaka i gamla Svedala igen, har inte hunnit skriva mer från Sri Lanka, kanske jag gör det med tiden så ni får se lite bilder därifrån.

Men som sagt, tillbaka i Sverige där Borås mötte mig med härligt solsken och det första jag gjorde var att besöka vårt fantastiska bibliotek. Satte mig i solen med en kaffe för att njuta av mina nya lån.

Jag vid bibblan 17 maj-liten

Nu får vi tro att det blir en jättefin sommar för oss alla!

Krishnamurti Centre

Jag stannade på Krishnamurticentret flera veckor, lite längre än tänkt, men min dator gick sönder så jag var tvungen att få den lagad inne i Colombo och då bodde jag gärna kvar på centret. Människorna på centret var underbara, jag har fått fantastiska vänner som jag kommer att bära med mig i mitt hjärta vart jag än tar vägen.

Krishnamurti Centre-liten

Det var ett annorlunda center, eller snarare, Krishnamurtis tankegångar var annorlunda mot vad jag hade föreställt mig när jag bestämde att åka på en meditationsretreat. Och egentligen kan man inte kalla det för meditationsretreat utan kort och gott för lärande om Krishnamurtis tankegångar. Tankar som går stick i stäv med många andra läror som utgår ifrån ett ganska ritualiserat mönster för hur man ska leva, och meditera. Krishnamurti vänder sig helt emot all religion, alla dogmer, alla ritualer, som enligt honom enbart får oss att följa andra och inte tänka själva. Det handlar om att lära känna oss själva, utan att följa i ledbanden av andra. Och om vi vill lära känna oss själva, vilket är förutsättningen för att kunna agera i världen på ett medvetet sätt, måste vi befria oss från vad andra säger är rätt och fel. Från vad vi bör eller inte bör göra. Vi måste vara fria.

Så att gå upp klockan fyra, meditera vid en speciell tid, ha speciella kläder, rökelser, mantran, ingen fast föda på eftermiddagen, allt detta vänder sig Krishnamurti helt emot. Om vi gör det följer vi bara andra, utan att tänka och uppleva själva. Hans tankegångar är uppfriskande. Själv hatar jag att gå upp klockan fyra på morgonen🙂 och jag gillar att äta, så bara tanken att inte få någon mat från lunch och framåt gjorde mig attans orolig när jag läste om att det kunde vara så. Jag är glad att jag slapp den pinan. Å andra sidan var det så mycket god mat på Krishnamurti centret att jag la på mig lite, väldigt irriterande! Så nu får jag kämpa med att få bort det som lagt sig som ett extra litet lager över magen🙂

En svart kråka gottar sig med mat som blivit över.

Kråka äter-liten

Här är det dags för att kolla en video. Jag var enda gästen i början, och den enda ”utifrån” under hela tiden. Centret är inte så känt och det är inte ofta som internationella besökare hittar hit. Det kommer en del ”lokalbor” på besök då och då, vilket är trevligt. Men tyvärr bara män.

Dags för video-liten

Weera som sitter bredvid mig tar hand om centret, en fantastisk man, 83 år. Fixar och donar. Odlar grönsaker i trädgården. Här är lite grönt som han plockade en dag.

Grönsaker-liten

Här fikar vi. Munken kommer och hälsar på ibland, han gillar inte de buddhistiska templen och munkarna, för att de är för rigida. Enligt mina nya vänner är inte buddhismen som praktiseras i Sri Lanka någon riktig buddhism, inte det som Buddha egentligen talade om. Och det är säkert så på många andra ställen. Människor gör sina egna tolkningar, för att man vill ha rätt, och man vill kunna utöva makt, genom att pådyvla människor vissa beteendemönster och regler. Att de måste göra si och så, klä sig si och så. Efter många intressanta samtal är jag för tillfället mer än vanligt trött på religion.

Matdags-liten

Här dricker munken te på fat. Jag berättade att så gjorde min mormor, fast hon drack kaffe och sög på en sockerbit.

Munken dricker på fat-liten

Inne i centret.

Inne-liten

Den vackra uppfarten till centret som ligger i ett litet naturområde utanför ett villaområde.

Uppfart-liten

Från andra hållet.

Vägen fram-liten

På en av mina tidiga morgonpromenader såg det så här vackert ut, med strilande solstrålar.

Soljus-liten

Orkidéer i trädgården.

Orkidéer-liten

Röda näckrosor i en damm som munken byggt.

Röda näckrosor-liten

Bananer. Sugar bananas, de bästa som finns!

Bananklase-liten

Här med en vacker blomma.

Bananblomma-liten

Vackert, grön och frodigt. Men attans varmt. Sri Lanka har lidit av en värmebölja. Klimatförändringarna går inte att förneka. Lokalborna säger att så varmt, så länge, som det varit nu, det har de aldrig upplevt. Vi hade 31 grader ibland nattetid.

Det blir allt för idag.

Meditations retreat

Jag har prövat att praktisera meditation hemma med mig själv, och några gånger i grupp. I några yogagrupper, i ett buddhistcenter, i ett Hare Krishna center, men jag har aldrig varit på en meditations retreat. Jag har aldrig praktiserat meditation ordentligt. Jag har aldrig gett det en riktig chans. Eller man ska kanske säga att jag inte gett mig själv en riktig chans, till inre ro och fokus. Och så känns det nu, att jag har brist på fokus, och jag vet inte var jag vill vara. Och det tror jag inte att jag kommer att få veta genom att leta runt i halva världen så jag har bestämt mig för att åka på meditations retreat. För att se inåt istället för utåt. Något jag även vill kombinera med en yoga retreat. Jag vill verkligen stärka mig på flera plan.

När jag letade efter platser att åka till så tyckte jag att en del var för religiösa och en del var för hierarkiska. Jag kände mig tveksam till att jag skulle kunna känna mig helhjärtat engagerad men så dök jag på en intressant indisk filosof Jiddu Krishnamurti som inte förespråkar att man följer någon religion, eller förlitar sig på auktoriteter. Vi måste vara fria i tanken menade han. Jag kände att nu hade jag hittat något som passar mig.
FB_IMG_1454372686008

Och var hittar man då sådana här retreat platser/center till ett pris som funkar och i en miljö där man inte fryser🙂 Tja, Indien är ju välkänt för sina meditations- och yogacenter, men jag är lite skrämd av detta stora hektiska land, så jag har istället valt grannlandet Sri Lanka. Från onsdag 6 april kommer jag att befinna mig på Study Center en bit utanför huvudstaden Colombo. Hur länge det blir vet jag inte. Kanske att jag stannar i olika omgångar, det beror på hur det funkar, hur jag kan ta in den nya kunskapen. Och det får jag berätta om senare.

FB_IMG_14586861982056464

 

San Sebastian…igen…

Jag har tidigare lagt upp ganska många bilder från San Sebastian, La Gomera, så jag hoppar över den biten den här gången. Därför blir det inte så mycket härifrån. Men vad jag inte sa något om sist är att jag har nog inte har sett så många nedgångna människor på en och samma plats förut. Och på en så liten plats. Slitna, fysiskt nedgångna människor som druckit och rökt för mycket.

Bland annat bor det en svensk ex-pundare, det är vad han själv kallar sig, på mitt vandrarhem. Det har varit intressant att prata med honom, och Lars som han heter, bor här också en lite längre tid precis som jag. Han har berättat för mig om hur han varit hemlös, hur han sålt tidningen Faktum och tjänat bra med pengar på det. Han är befriat öppen och utan skam. Pratar och skrattar. När han berättar om hur han bodde på La Gomera en gång i flera månader utomhus så blir jag lite fascinerad över hans företagsamhet och det slår mig att många människor som lever i samhällets utkant måste vara väldigt ”resursrika”. Det är världar man borde ta reda på mera om.

Lars har slutat med tyngre droger men han dricker vin mest hela dagarna, flaxar som en väderkvarn och när han lagar mat så skvätter det i hela köket. Han läser mina Proletären för här är brist på svensk lektyr, och han uppskattar tidningen, vilket är roligt, även om han tycker att korsorden är för svåra. Så nu är jag den hälsosamma och nyktra kommunisten här på vandrarhemmet🙂 Ja, ägaren och en kille som hjälper honom tar sig gärna en konjak till frukost så det är ju ett litet speciellt gäng om man säger så. Men så kommer så klart diverse besökare, som stannar en dag eller två, som man knappt ser till för att de är ute och vandrar eller ser sig om på annat sätt.

Det har fram och tillbaka varit ganska blåsigt, men det är kanske så på en mindre ö. Framförallt har det blåst rejält på kvällarna och ibland har jag nästan varit orolig över att få något i huvudet. Men varför håller jag mig inte inne på kvällarna kanske ni undrar. Jo, för att här finns ganska många hemlösa katter som jag har varit ute och matat. Det finns några ställen dit katterna går, främst på kvällarna, eftersom det finns några godhjärtade människor här som regelbundet ger dom mat. Jag har velat bidra till denna insats.

Katter äter1-liten

Här är ett annat gäng, och de är omkring 15 stycken, men de blir ju oroliga när jag kommer närmare så jag får inte med så många på foto. Hit går jag ibland dagtid för här hänger dom omkring även när det är ljust.

Fler katter-liten

Så nu jag i kapp. Nu är jag precis här, just nu. I San Sebastian, huvudstad på den lilla Kanarieön La Gomera.

 

 

Stöd till Västsahara

När jag var i Las Palmas så var det ett år sedan Takbar Haddis son dog. Hennes son torterades till döds i en poliscell i Västsahara och därefter försvann hans kropp och ingen vet var den blivit av. Pojkens brott var att han stöttade ett självständigt Västsahara och ett slut på Marockos ockupation. Takbar Haddi har alltså inte bara förlorat sin son under grymma omständigheter, hon har inte ens möjlighet att kunna begrava honom.

I ett års tid har Takbar Haddi demonstrerat för sin rätt att ge sin son en begravning. Tålmodigt står hon varje dag med affischer och information om hur hennes son torterades och försvann. På årsdagen av sonens död var vi några som deltog i en manifestation för att visa Takbar Haddi vårt stöd. Vi kunde så klart ha varit många fler….

Här är jag och Takbar Haddi.

Jag och Takbar Haddi-iten

Här i grupp.

Grupp-liten

När det mörknade tände Takbar Haddi ljus till sin sons minne.

Minnesstund-liten

Och här talar Takbar Haddi.

Takbar Haddi-liten

Det var känslosamt. Sorgligt. Och samtidigt vackert. Vackert när människor samlas för att de tror på en bättre värld. Tillsammans.

Jag känner mig alltid privilegierad när människor som varit med om fruktansvärda saker bjuder in mig i deras liv, i deras upplevelser.

På vägen hem från manifestationen gick jag genom en liten park som jag tycker om. Där hade man ljus tända i en liten damm, med vattenfontäner. Och då fick jag se något märkligt och vackert. En svan som hela tiden höll sig vid ljusen kring vattnet som sprutade. Hen tyckte förmodligen att det var lika vackert som jag.

Svan-liten

Svan2-liten

Förresten. Nyligen har ett intressant projekt startat i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Man ger musikutbildning till barnen för att de ska få del av den glädje som musik kan förmedla. Det heter Stave House in The Sahara.

Karneval i Las Palmas

Efter Fuerteventura hälsade jag på mina vänner i Las Palmas, Gran Canaria, några dagar. Det är lite över en månad sedan. Ack..ja.. Att hänga med i nuet är inte alltid det lättaste🙂
Hur som haver, det var karneval i februari och några av er som är nördar på Facebook har redan sett några foton från dessa festligheter där. Men då kreationerna är väldigt vackra kan ni säkert se dem en gång till, plus att jag lägger upp fler foton här på bloggen.

1454756130840

1454756131443

1454756131496

1454756131655

1454756134713

1454756134966

1454756135165

1454756189290

1454756189611

1454756189920

1454756191494

1454756194177

OBS – det är inte jag som har tagit dessa foton. Har fått tillgång till dem från annat håll.

Södra Fuerteventura

Så får jag då tummen ur att lägga upp mina sista foton och kommentarer om Fuerteventura. Flera veckor efter att jag lämnat ön..men det är så det är med sniglar.. de kryper sakta framåt, men kommer med tiden fram🙂

Jag åkte söderut och så här kan det se ut en liten bit in från kusten utanför en liten stad med namnet La Lajita.

Utanför La Lajita-liten

Och en bit in från Costa Calma.

En bit in från Costa Calma-liten

Finns väl en del att säga om min ”husbilstur” men jag tror jag hoppar över det just nu utom att det blev lite knepigt när vissa behov plötsligt blev väldigt trängande. Det fanns som inte så mycket att gömma sig bakom om man säger så🙂 Men å andra sidan var det inte så mycket folk heller.

Innanför Costa Calma3-liten

Fuerteventura är känt för sina stränder och de är fina. Här vid Costa Calma.

La calma-liten

La Calma 2-liten

De som har råd att bo lite bättre kan även ha tillgång till en tjusig pool vilket kan vara skönt den här tiden av året.

Tjusig pool-liten

Tjusig pool2-liten

När jag var ute och gick träffade jag på två tjejer som matade några jordekorrar. Ja, djurlivet är inte så hektiskt här men jordekorrar finns det gott om. Charmiga små varelser. Fotona blev lite suddiga men ni kan nog se de små varelserna.

Jordekorre2-kopia-liten

Här om ni kikar noga så ser ni en duva längst ner som försöker få del av det goda.

Jordekorre-liten

Enorm strand vid Jandia, längre söderut.

Jandia-liten

Något av det finaste jag såg på Fuerteventura var de här skulpturerna som jag stötte på i en rondell strax innan Moro Jable.

Barnskulpturer-liten

Det märkliga var att jag dagen innan sett en spelfilm om Stanley Milgrams socialpsykologiska lydnadsexperiment som alltså handlade om lydnad och konformitet, om hur vi gärna anpassar oss till andra. Ett av försöken som togs upp i filmen var när en person ställde sig och tittade rätt upp i himlen och människor som gick förbi stannade och också började titta upp i himlen. Utan att veta vad de tittade efter🙂 Mycket intressant film och otäck, eftersom den avslöjar en del av vår mänskliga natur som inte är så uppmuntrande.

Barnskulpturer2-liten

Nu hade konstnären Lisbet Fernandez inte alls tänkt på lydnad och konformitet när hon gjorde sina skulpturer utan för henne handlar det om barn. Barn som är öppna och nyfikna inför världen och det är därför hon har vänt deras ansikten uppåt. Långt ifrån Milgrams lydnad. Det blev bara en märklig upplevelse för min del att just ha sett filmen och så mötas av det här.

Barnskulpturer3-liten

Efter min rundtur träffade jag min västsahariska vän som bor i Puerto del Rosario och där bjöds jag på te på traditionellt vis.

Jag dricker te på västsahariskt vis-liten

Adjö Fuerteventura!

Aguas Verde – en färskvattenkälla

Hej igen. Hoppas förresten att ni vänner och bekanta mår bra. Själv har jag haft en sabla enveten influensa. Jag har snutit upp så mycket toapapper att jag fått dåligt samvete över min resursförbrukning. Har hostat så det har varit svårt att sova, och varit trött, trött. Men nu ska det inte vara så mycket kvar av infektionen i kroppen utan att jag ska kunna börja röra lite mer på mig. Tänkte gå på en yogalektion i morgon förmiddag. Det jag tycker är trist med influenser är att man inte orkar motionera, och inget man bör göra heller för den delen när man är sjuk. Så man tappar kondisen, och ibland humöret. Den här gången tappade jag både ock. Men det ska väl gå att reparera.

Och så lite mer från Fuerteventura. Efter Lajares rörde jag mig söderut. Här är miljön kring en liten stad som heter La Olivia. Sten, kaktusar.

La Olivia-liten

Där fanns också ett center för Aloevera, här en av deras odlingar.

Alovera-liten

Jag åkte med min couchsurfervän Jesus till en färskvattenkälla – Aguas Verde – på en avlägsen plats ute vid västkusten ungefär på mitten av ön.  Man ser lite grönska på marken som säger att här finns vatten någonstans.

Mot källan-liten

Annars var det en mycket karg kust.

Kusten-liten

Men se så grönt kring källan.

Aguas Verde-liten

Här fyller Jesus på vatten att ta med sig hem. Det ska var många nyttiga mineraler i vattnet som aldrig slutar rinna.

Jesus fyller på vatten-liten

Och jag vill så klart också dricka.

Jag dricker-liten

 

Norra Fuerteventura

Mina inlägg dröjer..inget ovanligt🙂 Men nu har jag haft lite ro och hunnit jobba så nu kanske jag ska hinna med att komma ikapp också här. Det var ett tag sedan jag lämnade Fuerteventura men jag har en del bilder därifrån som jag gärna vill visa er. Jag åkte en tur norrut på ön och längs med östkusten norrut så finns ett storslaget område med sanddynor – Corrajelo.
Corrajelo-liten

Drog mig sedan inåt ön. Kändes nästan lite märkligt när det dök upp en buss mitt  i det öde landskapet.

Buss  en bit utanför-liten

Åkte till en liten stad som heter Lajares och bodde två nätter hos en tjej via Airbnb. Det var ett trevligt hus…även om lite kyligt…och jag fick två dagar nästan helt för mig själv. Husets ägare jobbade natt och dagen efter var hon borta för att fixa med sin bil. Det passade mig bra då jag behövde jobba, vilket jag gör bäst när jag är själv. Ja, helt själv var jag inte för husets hund var hemma, men också den var en enstöring (som jag🙂 ). Hon låg mest i en soffa utom när hon gick ut för att göra sina behov. Det var en av de mest osociala hundar jag någonsin har träffat på!

Airbnb-house-liten

Vägen ner ifrån huset.

Väg upp-liten

Stenmurar överallt. Ganska genuint.

Vid sidan om vägen-liten

Omgivningar. Ingen skog att promenera i precis🙂

Omgivning-liten

Här lite mjukare.

Omgivning2-liten

Inte långt från Lajeros ute vid västra kusten ligger en liten stad, eller snarare ett samhälle, som heter El Castillo.

El Castillo-liten

Kustlinjen söderut från El Castillo.

Kust-liten

Strand-liten

Hasta luego!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare