Jag har lämnat Macará för att ta mig till Vilcabamba, en liten stad i en dalgång i Anderna som är känd för sitt goda friska vatten och långlivade människor. Hur det ligger till med den saken vet jag inte, men idag med ett förändrat levnadsmönster är jag lite tveksam till att folk är så mycket friskare här än på andra ställen.

Under min resa till Vilcabamba stannade vi för att äta och gå på toa. Då såg jag den här fantasifullt dekorerade trädgårdsväxten.

Huset i Vilcabamba där jag hyr in mig ligger en bit upp från vägen, syns knappt bland grönskan.

Den här trappan får jag gå uppför för att nå huset.

Den fina verandan.

Här är utsikten från verandan, fast lite mer på avstånd än när jag zoomat in med kameran 🙂

Omgivningarna i Vilcabamba är mycket vackra och det går en flod tvärsigenom den lilla stan. Längs med flodens sidor finns bra iordninggjorda promenadvägar.

En bit av stigen vid ena sidan går igenom ett buskage av bambu.

En dag möter jag en häst.

En dag följer en hund med mig när jag tar mig en promenad på lite mer än 2 timmar. Men hunden följer oförtröttligt med.

Men det finns ju vatten på vägen så det är ju bra.

Ser ett intressant hus på avstånd.

Och här lite närmare.

Ser den här skylten på en skolgård, tja, tuppfäktning är ju populärt.

Denna bergsformation kallas för den sovande indianen. Ni ser väl näsan?

Och så här fint kan en bergskam te sig när solen börjar dala.

En restaurang nere i stan som har mycket god mat, vilket det lokala köket annars inte kan skryta med. Avsaknaden av kryddor gör oftast maten i Ecuador helt smaklös. Men på den här restaurangen kunde jag njuta av en mycket god falafel, med smakrikt tilltugg, och de hade även egenhändigt gjord haloumi.

Drömfångare är populära i Ecuador. Här är ett vackert utbud.

Det finns många vackra hus i Vilcabamba. Här är ett av dem.

Ägaren till huset jag hyr in mig i plockar grönt.

Det firas Halloween även här.  Killen som hyr övriga delen av huset jag bor i och hans flickvän gör sig redo för en festlig natt.

Jag besöker ett intressant biblioteksprojekt som några engagerade människor hade satt upp för att ge fattiga barn möjlighet att uppleva glädjen med läsning. Det är så roligt att träffa människor som gör något viktigt för sina medmänniskor. Läs gärna mer här: Vilcabamba Bibliotecia.

Med detta säger jag adjö till Vilcabamba.

 

 

 

Annonser