• Kontakta mig
  • Om Ann-Britt Sternfeldt
  • Om den här bloggen

Ann-Britt Sternfeldts Reseblogg

~ Resor i Världen.

Ann-Britt Sternfeldts Reseblogg

Kategoriarkiv: Kanarieöarna

Las Colorados och Ljusets hamn

19 söndag Mar 2017

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 2 kommentarer

Februari är vintermånad i Las Palmas. Omkring 19-20 grader, ofta molnigt och lite vind så inget badväder för en frusen jäkel som jag. 🙂 Däremot är det ypperligt väder för långa promenader.

En dag går jag till Las Colorados, som ligger på den nordliga sidan av halvön La Isleta som i sin tur är den nordligaste delen av Las Palmas. Las Colorados är en del av staden som många besökare sällan ser då den ligger bakom en höjd och inte har några speciella attraktioner för turister. Utom för dem som segelflyger vilket jag får veta lite senare av några bekanta.

När jag går uppför den långa backen, som säkert hindrar många från att undersöka vad som finns på andra sidan, ser jag plastpåsar, Tetrapak och annat skräp sitta inkilat bland stenar och små buskar. Eller ligga helt öppet på marken, väntandes på en vind som kommer att få dem att rulla runt bland grus och sten. För att slutligen hamna där så mycket skräp tyvärr hamnar: i havet.

Jag blir påmind om att jag tappat bort min vana att bära med en plastkasse och samla upp skräp när jag är ute och går. Jag borde ta upp den vanan igen.

På andra sidan sluttningen ligger alltså Las Colorados. Här är annorlunda. Tyst, nästan öde. Faktum är att jag gillar känslan av ödslighet. Det har nog med min melankoliska ådra att göra.

Stranden El Confital. Bakom bergskammen till höger ligger Los Colorados.

Runtomkring hav och berg. Brunt, kalt och kargt. Ett av bergen har en höjd på 239 meter. Det är Las Palmas högsta punkt.

Los Colorados är det område som lyser längst åt vänster.

Jag sätter mig på en bänk med utsikt över det vidsträckta blåa Atlanten. Det är bara jag här. De övriga bänkarna står tomma. Jag hade gärna suttit en lite längre stund. Njutit av lugnet, tystnaden och sett ut över havet. Men tyvärr är det inte riktigt väder för det idag. Så jag går vidare.

En stig leder ner i en dalgång, ner mot havet. En annan stig leder upp på ett berg med en utsiktsplats, där två cyklister jobbar med att få ner sina mountainbikes som de av någon anledning dragit med sig upp. En del människor är verkligen energiska.

Själv avstår jag från att besöka utkiksplatsen, det lockar inte i dagens blåst. Istället går jag tillbaka samma väg jag kom, fast efter sluttningen ner mot Las Palmas centrala delar viker jag av för att ta en titt på hamnen.
Puerto de la Luz.

Puerto de la Luz är Spaniens tredje viktigaste hamn. Och den viktigaste transithamnen i den nordafrikanska regionen. Dess geografiska läge, vid korsningen av de stora handelsvägarna som förbinder USA och Kanada med Europa och Afrika, har gjort hamnen till en av världens mest trafikerade.

Författaren Domingo J. Navarro skrev 1895 att ursprunget till namnet Puerto de la Luz – Ljusets hamn – kan spåras tillbaka till en tid då ett mystiskt ljus var synligt på nätterna. Det var många som försökte lösa gåtan om var ljuset kom ifrån men det var aldrig någon som lyckades. Nu är det länge sedan som ljuset upphörde att visa sig, men hamnen har fått behålla sitt namn.

Hamnens strategiska läge innebär också att här har passerat många fartyg med illegala produkter från det ockuperade Västsahara. Spanien har sett mellan fingrarna och omvärlden har tydligen oerhört svårt för att sätta ner foten när det gäller Marocko. En del av problemet är antagligen att om man ska markera mot Marocko måste man även trampa såväl USA som Frankrike på tårna. Och det verkar inte finnas några politiska ledare som har tillräckligt med kurage för att göra det.

Västsahara ockuperades av Spanien mellan åren 1884-1975 och kallades då för Spanska Sahara. Efter krav från både befolkningen och FN om avkolonisering gick Spanien slutligen med på att lämna området. Det var då Marocko såg sin chans, de gick in och tog över stora delar av landet 1975 tillsammans med Mauretanien. Orsaken var så klart att Västsahara har en av världens största fosfatfyndigheter, rika fiskevatten och flera mineraler. Mauretanien gav ganska snart upp sina krav på territorium vilket Marocko aldrig gjort. En tredjedel av Västsahara är ”befriat”,och kontrolleras av den västsahariska befrielserörelsen Polisario, men är i stora drag obebott och består av öken.

Här syns den del österut mot Mauretanien som står under Polisarios kontroll.

1992 skulle en FN-ledd folkomröstning om Västsaharas självständighet ha ägt rum som ett led i avkoloniseringen men den har ännu inte blivit av då den hela tiden förhindrats av Marocko. Marocko har alltså sedan 1975 tagit sig rätten att styra över Västsahara. De har även tagit sig rätten att fängsla och tortera västsaharier som kämpar för sina rättigheter. Och de har tagit sig rätten att exploatera Västsaharas naturresurser som sedan har transporteras ut i världen, ofta via Puerto de la Luz.

Söndervittrad skylt i Västsahara som varnar för landminor, som den marockanska militären lagt ut.

I december 2016 kom ett positivt besked. EU-domstolen slog fast att Västsahara inte är en del av Marocko. Följaktligen så gäller då EU:s fördjupade handelsavtal med Marocko från 2012, om jordbruks- och fiskeprodukter, inte Västsahara. Inte heller vissa andra avtal gäller då för Västsahara.

Men frågan är hur domen kommer att efterlevas. Den 14 januari 2017 anlände det första fartyget från Västsahara, efter att domen slagits fast, till hamnen i Las Palmas.

Det norskägda fartyget Key Bay gjorde ett uppehåll i Purto de la Luz, med sin last med fiskeolja, på väg till Fécamp, Frankrike.

Borde inte Spanien ha stoppat fartyget? Och beslagtagit lasten?

Tja, Spanien är ett gammalt imperium och ränderna går väl inte ur så lätt. Dessutom har hamnen i Las Palmas tagit emot så många illegala laster genom åren att hela fundamentet väl skulle krackelera om man plötsligt skulle ändra moral.

Puerto de la Luz. Ljusets hamn. Ett så vackert namn.

Annonser

I väntan på flygbuss

16 torsdag Mar 2017

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ Lämna en kommentar

Hög, klar luft. Sol och 20 grader. Gran Canaria i februari.
Det är en lättnad att vara här. Att slippa den tropiska klibbiga värmen. Min hjärna börjar vakna till liv igen. Jag kan åter tänka.

Jag missade just flygbussen till Las Palmas så jag vår vänta en timme på nästa, men det gör inget. Jag njuter av att vara i solen. Något jag inte kunnat på länge. För att det har varit för varmt helt enkelt.

Det fanns en tid då den tropiska hettan inte innebar några problem för mig. Tvärtom, jag tyckte om den. Men jag har förmodligen förändrats med åren. Ack, ja. Livet är sällan rättvist, men det finns en viss beskaffenhet som är befriande jämlika, och en är att vi alla blir äldre.

Min förändrade upplevelse av tropisk värme kan så klart även bero på fenomenet övergångsålder (som delvis har med åldern att göra men främst med det kvinnliga könet) och då är det ta mig fasiken inte jämlikt. Eller ens funktionsdugligt. Jag menar, vad det är det för vits med fysiska avarter som överdrivet svettande, hjärtklappningar, sömnproblem och nedstämdhet? Det sägs att ”alla organismer har genomgått en evolution och att skillnaderna mellan dem beror på gradvisa anpassningar till olika livsmiljöer”. Men vad är det är det för livsmiljö som den märkliga övergångsåldern försöker anpassa sig till? Det kan man verkligen fråga sig. Fast å andra sidan, om den kvinnliga övergångsåldern gradvis försöker anpassa sig till den absurda och kaotiska patriarkala världen som omger oss så är kanske dessa revolterande fysiska uttryck helt logiska.

Eller så är det helt enkelt slumpen. Som alltid kan användas som förklaring när evolutionens naturliga urval inte verkar särskilt naturliga.

Efter att ha suttit stilla i många timmar har min kropp behov av att röra på sig. Jag går lite fram och tillbaka längs med trottoaren. Efter en stund lägger jag märke till hur en tjej som också väntar på bussen ser på mig på ett speciellt sätt som jag inte blir riktigt klok på. Jag tar ytterligare en runda neråt trottoaren och tillbaka och känner åter tjejens blickar. Det är inget obehagligt, tvärtom, det ligger något uppskattande i blicken. Men av vad? Det är det jag inte förstår.

Jag har ingen särskilt vacker frisyr, inga speciella kläder. Så jag kan inte komma på vad hennes blick kan betyda. En tanke slår mig att hon kanske tänker att hon önskar att hennes mamma var som jag. En medelålders kvinna som ensam ger sig iväg och reser. Jag har fått den kommentaren av yngre människor förut. Fast likafullt, det är något annat där i blicken som jag inte kan sätta fingret på.

Men när jag ser den unga tjejen krama sin flickvän på ett sätt som visar att de är ett par, då förstår jag.  Hennes blick var helt enkelt en lesbisk kvinnas uppskattande blick av en annan kvinna. När jag inser det känner jag mig märkligt berörd. Jag har ingen dragning till mitt egna kön men jag kan inte låta bli att ändå bli smickrad. Av att ha blivit föremål för en ung kvinnas erotiska tankar.

Min fåfänga går tydligen aldrig över.

Meditations retreat

04 måndag Apr 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 6 kommentarer

Jag har prövat att praktisera meditation hemma med mig själv, och några gånger i grupp. I några yogagrupper, i ett buddhistcenter, i ett Hare Krishna center, men jag har aldrig varit på en meditations retreat. Jag har aldrig praktiserat meditation ordentligt. Jag har aldrig gett det en riktig chans. Eller man ska kanske säga att jag inte gett mig själv en riktig chans, till inre ro och fokus. Och så känns det nu, att jag har brist på fokus, och jag vet inte var jag vill vara. Och det tror jag inte att jag kommer att få veta genom att leta runt i halva världen så jag har bestämt mig för att åka på meditations retreat. För att se inåt istället för utåt. Något jag även vill kombinera med en yoga retreat. Jag vill verkligen stärka mig på flera plan.

När jag letade efter platser att åka till så tyckte jag att en del var för religiösa och en del var för hierarkiska. Jag kände mig tveksam till att jag skulle kunna känna mig helhjärtat engagerad men så dök jag på en intressant indisk filosof Jiddu Krishnamurti som inte förespråkar att man följer någon religion, eller förlitar sig på auktoriteter. Vi måste vara fria i tanken menade han. Jag kände att nu hade jag hittat något som passar mig.
FB_IMG_1454372686008

Och var hittar man då sådana här retreat platser/center till ett pris som funkar och i en miljö där man inte fryser 🙂 Tja, Indien är ju välkänt för sina meditations- och yogacenter, men jag är lite skrämd av detta stora hektiska land, så jag har istället valt grannlandet Sri Lanka. Från onsdag 6 april kommer jag att befinna mig på Study Center en bit utanför huvudstaden Colombo. Hur länge det blir vet jag inte. Kanske att jag stannar i olika omgångar, det beror på hur det funkar, hur jag kan ta in den nya kunskapen. Och det får jag berätta om senare.

FB_IMG_14586861982056464

 

San Sebastian…igen…

26 lördag Mar 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 4 kommentarer

Jag har tidigare lagt upp ganska många bilder från San Sebastian, La Gomera, så jag hoppar över den biten den här gången. Därför blir det inte så mycket härifrån. Men vad jag inte sa något om sist är att jag har nog inte har sett så många nedgångna människor på en och samma plats förut. Och på en så liten plats. Slitna, fysiskt nedgångna människor som druckit och rökt för mycket.

Bland annat bor det en svensk ex-pundare, det är vad han själv kallar sig, på mitt vandrarhem. Det har varit intressant att prata med honom, och Lars som han heter, bor här också en lite längre tid precis som jag. Han har berättat för mig om hur han varit hemlös, hur han sålt tidningen Faktum och tjänat bra med pengar på det. Han är befriat öppen och utan skam. Pratar och skrattar. När han berättar om hur han bodde på La Gomera en gång i flera månader utomhus så blir jag lite fascinerad över hans företagsamhet och det slår mig att många människor som lever i samhällets utkant måste vara väldigt ”resursrika”. Det är världar man borde ta reda på mera om.

Lars har slutat med tyngre droger men han dricker vin mest hela dagarna, flaxar som en väderkvarn och när han lagar mat så skvätter det i hela köket. Han läser mina Proletären för här är brist på svensk lektyr, och han uppskattar tidningen, vilket är roligt, även om han tycker att korsorden är för svåra. Så nu är jag den hälsosamma och nyktra kommunisten här på vandrarhemmet 🙂 Ja, ägaren och en kille som hjälper honom tar sig gärna en konjak till frukost så det är ju ett litet speciellt gäng om man säger så. Men så kommer så klart diverse besökare, som stannar en dag eller två, som man knappt ser till för att de är ute och vandrar eller ser sig om på annat sätt.

Det har fram och tillbaka varit ganska blåsigt, men det är kanske så på en mindre ö. Framförallt har det blåst rejält på kvällarna och ibland har jag nästan varit orolig över att få något i huvudet. Men varför håller jag mig inte inne på kvällarna kanske ni undrar. Jo, för att här finns ganska många hemlösa katter som jag har varit ute och matat. Det finns några ställen dit katterna går, främst på kvällarna, eftersom det finns några godhjärtade människor här som regelbundet ger dom mat. Jag har velat bidra till denna insats.

Katter äter1-liten

Här är ett annat gäng, och de är omkring 15 stycken, men de blir ju oroliga när jag kommer närmare så jag får inte med så många på foto. Hit går jag ibland dagtid för här hänger dom omkring även när det är ljust.

Fler katter-liten

Så nu jag i kapp. Nu är jag precis här, just nu. I San Sebastian, huvudstad på den lilla Kanarieön La Gomera.

 

 

Stöd till Västsahara

22 tisdag Mar 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 2 kommentarer

När jag var i Las Palmas så var det ett år sedan Takbar Haddis son dog. Hennes son torterades till döds i en poliscell i Västsahara och därefter försvann hans kropp och ingen vet var den blivit av. Pojkens brott var att han stöttade ett självständigt Västsahara och ett slut på Marockos ockupation. Takbar Haddi har alltså inte bara förlorat sin son under grymma omständigheter, hon har inte ens möjlighet att kunna begrava honom.

I ett års tid har Takbar Haddi demonstrerat för sin rätt att ge sin son en begravning. Tålmodigt står hon varje dag med affischer och information om hur hennes son torterades och försvann. På årsdagen av sonens död var vi några som deltog i en manifestation för att visa Takbar Haddi vårt stöd. Vi kunde så klart ha varit många fler….

Här är jag och Takbar Haddi.

Jag och Takbar Haddi-iten

Här i grupp.

Grupp-liten

När det mörknade tände Takbar Haddi ljus till sin sons minne.

Minnesstund-liten

Och här talar Takbar Haddi.

Takbar Haddi-liten

Det var känslosamt. Sorgligt. Och samtidigt vackert. Vackert när människor samlas för att de tror på en bättre värld. Tillsammans.

Jag känner mig alltid privilegierad när människor som varit med om fruktansvärda saker bjuder in mig i deras liv, i deras upplevelser.

På vägen hem från manifestationen gick jag genom en liten park som jag tycker om. Där hade man ljus tända i en liten damm, med vattenfontäner. Och då fick jag se något märkligt och vackert. En svan som hela tiden höll sig vid ljusen kring vattnet som sprutade. Hen tyckte förmodligen att det var lika vackert som jag.

Svan-liten

Svan2-liten

Förresten. Nyligen har ett intressant projekt startat i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Man ger musikutbildning till barnen för att de ska få del av den glädje som musik kan förmedla. Det heter Stave House in The Sahara.

Karneval i Las Palmas

19 lördag Mar 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 4 kommentarer

Efter Fuerteventura hälsade jag på mina vänner i Las Palmas, Gran Canaria, några dagar. Det är lite över en månad sedan. Ack..ja.. Att hänga med i nuet är inte alltid det lättaste 🙂
Hur som haver, det var karneval i februari och några av er som är nördar på Facebook har redan sett några foton från dessa festligheter där. Men då kreationerna är väldigt vackra kan ni säkert se dem en gång till, plus att jag lägger upp fler foton här på bloggen.

1454756130840

1454756131443

1454756131496

1454756131655

1454756134713

1454756134966

1454756135165

1454756189290

1454756189611

1454756189920

1454756191494

1454756194177

OBS – det är inte jag som har tagit dessa foton. Har fått tillgång till dem från annat håll.

Aguas Verde – en färskvattenkälla

26 fredag Feb 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 8 kommentarer

Hej igen. Hoppas förresten att ni vänner och bekanta mår bra. Själv har jag haft en sabla enveten influensa. Jag har snutit upp så mycket toapapper att jag fått dåligt samvete över min resursförbrukning. Har hostat så det har varit svårt att sova, och varit trött, trött. Men nu ska det inte vara så mycket kvar av infektionen i kroppen utan att jag ska kunna börja röra lite mer på mig. Tänkte gå på en yogalektion i morgon förmiddag. Det jag tycker är trist med influenser är att man inte orkar motionera, och inget man bör göra heller för den delen när man är sjuk. Så man tappar kondisen, och ibland humöret. Den här gången tappade jag både ock. Men det ska väl gå att reparera.

Och så lite mer från Fuerteventura. Efter Lajares rörde jag mig söderut. Här är miljön kring en liten stad som heter La Olivia. Sten, kaktusar.

La Olivia-liten

Där fanns också ett center för Aloevera, här en av deras odlingar.

Alovera-liten

Jag åkte med min couchsurfervän Jesus till en färskvattenkälla – Aguas Verde – på en avlägsen plats ute vid västkusten ungefär på mitten av ön.  Man ser lite grönska på marken som säger att här finns vatten någonstans.

Mot källan-liten

Annars var det en mycket karg kust.

Kusten-liten

Men se så grönt kring källan.

Aguas Verde-liten

Här fyller Jesus på vatten att ta med sig hem. Det ska var många nyttiga mineraler i vattnet som aldrig slutar rinna.

Jesus fyller på vatten-liten

Och jag vill så klart också dricka.

Jag dricker-liten

 

Norra Fuerteventura

26 fredag Feb 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 2 kommentarer

Mina inlägg dröjer..inget ovanligt 🙂 Men nu har jag haft lite ro och hunnit jobba så nu kanske jag ska hinna med att komma ikapp också här. Det var ett tag sedan jag lämnade Fuerteventura men jag har en del bilder därifrån som jag gärna vill visa er. Jag åkte en tur norrut på ön och längs med östkusten norrut så finns ett storslaget område med sanddynor – Corrajelo.
Corrajelo-liten

Drog mig sedan inåt ön. Kändes nästan lite märkligt när det dök upp en buss mitt  i det öde landskapet.

Buss  en bit utanför-liten

Åkte till en liten stad som heter Lajares och bodde två nätter hos en tjej via Airbnb. Det var ett trevligt hus…även om lite kyligt…och jag fick två dagar nästan helt för mig själv. Husets ägare jobbade natt och dagen efter var hon borta för att fixa med sin bil. Det passade mig bra då jag behövde jobba, vilket jag gör bäst när jag är själv. Ja, helt själv var jag inte för husets hund var hemma, men också den var en enstöring (som jag 🙂 ). Hon låg mest i en soffa utom när hon gick ut för att göra sina behov. Det var en av de mest osociala hundar jag någonsin har träffat på!

Airbnb-house-liten

Vägen ner ifrån huset.

Väg upp-liten

Stenmurar överallt. Ganska genuint.

Vid sidan om vägen-liten

Omgivningar. Ingen skog att promenera i precis 🙂

Omgivning-liten

Här lite mjukare.

Omgivning2-liten

Inte långt från Lajeros ute vid västra kusten ligger en liten stad, eller snarare ett samhälle, som heter El Castillo.

El Castillo-liten

Kustlinjen söderut från El Castillo.

Kust-liten

Strand-liten

Hasta luego!

La Gomera – utan snö!

19 fredag Feb 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 2 kommentarer

Hej vänner och bekanta!

Tänkte det var bäst att skriva ett litet kort inlägg då jag fått flera frågor om hur det är att vara på Kanarieöarna nu när det snöar.  Tja, det känns faktiskt lite konstigt att läsa nyheterna om snö och kyla. Här i San Sebastian på La Gomera har vi visserligen regn och blåst, men 18 grader under dagen och solen har även kikat fram mellan varven. Jag har till och med käkat på en restaurang idag där man hade dörrarna helt öppna och det säger inte lite för att vara mig 🙂 Fast enligt väderrapporten ska det bara ha varit 16, men det undrar jag, vår termometer på taket på vandrarhemmet sa 18 och det tror jag mer på. Att jag sitter i bara joggingbyxor och fliströja och käkar i bara 16 grader..hm.. det verkar lite kors i taket.

Det verkar alltså som att La Gomera inte har drabbats av kallfronten från Marocko lika mycket som vissa andra öar har gjort, vilket jag är mycket tacksam för 🙂 Och blir inte vintern värre än det är ”höstrusket” som mer är som en dålig regnig svensk sommar…ja, då är jag inte särskilt orolig över att tillbringar vintrarna här. Och redan nu på söndag ska det tydligen vända och bli mer normalt igen. Så på måndag säger väderleken att det ska vara strålande sol och över 20 grader. Så var det med den vintern 🙂

Puerto del Rosario – Fuerteventura

07 söndag Feb 2016

Posted by Ann-Britt Sternfeldt in Kanarieöarna

≈ 4 kommentarer

Dagarna springer, jag glömmer att ni är några som gärna vill veta lite om vad jag gör, var jag är och se några bilder. Tja, det hände något obehagligt där jag befann mig vid Solkusten så jag behövde åka därifrån ganska omgående. Jag tänker inte gå in på det mer här, bara att människan är en ofullkomlig varelse och ibland gör det att hen kan få lite märkliga beteenden.

Hur som haver så befinner jag mig just nu tryggt hos min vän Javier i Las Palmas, Gran Canaria. Jag hade väl efter olika överväganden insett att Kanarieöarna är ett bra område med tanke på det fantastiskt balanserade klimatet. De där extra fem grader varmare under ”vintern” gör stor skillnad. Jag har också kommit fram till att La Gomera, där jag startade i höstas, troligtvis passar mig bra. Men jag har så himla svårt att bestämma mig. Eller snarare, jag är jäkligt bra på att bestämma mig 🙂 snabbt och lätt, men att hålla fast vid beslut, det är en helt annan sak. Jag är en rastlös och lite orolig själ, helt klart, men man kan nog ha värre problem än så, och förhoppningsvis blir det bättre med åren. Men det återstår att se 🙂

På vägen passerade jag Fuerteventura, var nyfiken på den ön, och de har några intressanta djurskyddsprogram där, plus en västsaharisk vän jag gärna ville träffa. Så jag har nu åkt runt i princip hela ön och jag kan sammanfattningsvis säga att det är en mycket märklig ö. Naturmässigt är det öken och kargt, vilket är intressant på sitt sätt, men det jag saknade mest var den charm som annars finns i byar och städer på spanska fastlandet och andra Kanarieöar. Mysiga små torg i centrum och små gator och gränder. Det finns inte på Fuerteventura, där är det mest raka gator och nyare stenhus. Sedan blåser det väldigt mycket, förutom i Puerto del Rosario. Det var det enda ställe jag upplevde lite stillhet.

Här en strand inne i huvudstaden Puerto del Rosario.

Strand-liten

Strandpromenad.

Strandpromenad-liten

Under promenaden kunde jag se lite av den lokala floran vilket var fint.

Intressant växt-liten

En annan vacker växt.

Fin växt-liten

Aloevera som växer bra här.

Aloevera-liten

Finns ju inget direkt gräs här men däremot en annan markkrypande grönska.

Grönska-liten

Längs med strandpromenaden fanns den här skulpturen som tydligen ska ge ifrån sig vissa ljud när det blåser utifrån havet, vilket det inte gjorde när jag gick här. Nästan lite ironiskt med tanke på den annars så blåsiga ön, men som sagt, just i Puerto del Rosario var det lugnare, vilket var väldigt skönt.

Havsstaty-liten

Längst med promenaden fanns också denna skulptur.

Roddare-liten

Överlag är Puerto del Rosario en trist stad. Utseendemässigt. Men det finns en del intressanta skulpturer, så staden har i alla fall något 🙂

Den här fina skulpturen finns i en av stadens rondeller.

Kvinnoskulptur-liten

← Äldre inlägg

Senaste inläggen

  • Besök på barnhem
  • Vilcabamba
  • Macará – gränsstad till Peru.
  • Manglaralto och Ayange
  • Kommit till kusten

Senaste kommentarer

Ann-Britt Sternfeldt om Besök på barnhem
Elske om Besök på barnhem
Ann-Britt Sternfeldt om Vilcabamba
Elske om Vilcabamba
Ann-Britt Sternfeldt om Macará – gränsstad till…

Arkiv

  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013

Kategorier

  • Australien
  • Cypern
  • Ecuador
  • Filippinerna
  • Java
  • Jordanien
  • Kanarieöarna
  • Lombok
  • Malaysia
  • Spanien
  • Sri Lanka
  • Sumatra
  • Sverige

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Inlägg via RSS
  • Kommentarer via RSS
  • WordPress.com
Annonser

Blogga med WordPress.com.

Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy