I går var jag på besök i ett teplantageområde utanför staden Haputale häruppe i bergen. Det var ägaren av guesthouset här som hade förmedlat kontakt med en präst som jobbar i området och som var bekymrad över plantagearbetarnas situation. Då människorna blivit av med hela hem vid stormen som passerade här  i slutet av november tyckte jag att detta var ett bra sätt att låta övriga insamlade medel – nu då 3 500:- – komma till nytta. Det låter kanske inte så mycket för oss med de byggnadkostnader vi har i Sverige, men här får man en del för den summan.

Problemet här var att grunden under husen hade eroderat av regnet. Tyvärr bygger de ofta vid slänter och de är inte heller bra på att bygga så att erosion i viss mån kan förhindras. Därför blev det så här. Längs fram är alltså bara ett stup rätt ner. Så även om vissa rum ännu är hela, är det för farligt att bo kvar.

Nyfikna barn som gärna ville vara med på bild.

Det är plantageägarna som står för bostäder åt sina arbetare men tyvärr så är många ägare långt ifrån ansvarsfulla. Många arbetare lever i princip som livegna. Tearbetarna är de mest marginaliserade i Sri Lanka och de flesta är indiska tamiler som britterna tog över hit på 1800-talet när de satt uppe sina plantage. Inte mycket har förändrats sedan dess.

Nu bor människor i en skola vilket de har gjort sedan stormen for fram. Här nedan kan ni se en bild på konstruktionerna för nya hus som plantaget börjat sätta upp. Jag själv skulle knappt ha en sådan svag konstruktion för mitt vedlager. Men det är så det är. De säger att detta ska bli ett tillfälligt boende, men prästen ruskade på huvudet och sa att det handlar säkert om minst två år. Skulle inte förvåna mig om det blev ännu längre.

Det här området ligger på en kulle med dalgångar på båda sidor så det är väldigt utsatt för såväl vind som regn. Beklämmande.

Prästen och jag diskuterar den tragiska situationen.

Så här försöker man stabilisera husgrunden, vilket inte funkar särskilt bra.

Prästens pappa har skog och han ska be honom om lite bättre virke än det som nu står här. Han har valt två familjer med barn som han ska hjälpa att få lite stadigare tak och väggar för de pengar jag donerar med vänners fina hjälp. Vi ska också se om jag inte med hjälp av Vetivernätverket här i Sri Lanka, som jag är del utav, inte kan få upp lite vetiverplantor som kan stabilisera jorden.

Efteråt besöker vi klostret där prästen bor sedan 10 år tillbaka. Här pysslar han med allt möjligt, bland annat driver han en rosträdgård. Rosorna säljs till olika affärer och klostret får på så vis in pengar, som bland annat går till mat åt de 12 pojkar som bor och studerar i klostret. Biodling är också en av prästens uppgifter och intressen. Honungen säljs den också.

Här en mycket vacker bikupa.

Prästen visar hur man kan öppna ett sidofönster och kika hur det ser ut med honungen.

Prästen var en charmig och trevlig man med mycket humor och han undrade om vi ville ha champagne eller kaffe. Här med paret som äger guesthouset jag bor i och deras dotter.

Jag ska så klart ha kaffe också.

Jag bekantar mig med klostrets två hundar.

När vi tidigare lämnande plantageområdet sa vi till varandra att även om människornas situation är svår så har de förmågan att le, att visa glädje. Och då blev den här stenen vid klostret så talande.

Annonser