Igår fick jag frukost på sängen. Härligt! Visst är det fantastiskt med sådan omsorg! Inte alla förunnat, framförallt inte för dom som lever ensamma. Men jag vill inte avstå från guldkorn i tillvaron bara för att jag lever allena så emellanåt bjuder jag mig själv på frukost på sängen. Och då struntar jag i min vardagliga frukost bestående av grönt te med ingefära och honung, frukt och müsli (utan något jäkla tillsatt socker). När det är frukost på sängen, då blir det rostat bröd och kaffe. Inga nyttiga krusiduller då inte.

Och så läser jag något underhållande. Något jag kanske längtat att få läsa under veckan men som jag inte hunnit med. Fast just igår blev valet inte särskilt lustfyllt. Hade ingen nöjeslitteratur kvar, så det fick bli att läsa slutet av Tim Andersons bok ”The Dirty War on Syria” (finns också på svenska) som är så långt ifrån lustfyllt man kan komma. Det som händer i Syrien är fruktansvärt, och tragiskt är också hur mycket vilseledande information om kriget som sprids. Det är det Tim Andersson skriver om.

Hur som haver, jag tyckte att jag var värd lite frukost på sängen efter två oroliga nätter då en råtta egenmäktigt bestämt sig för att bli sambo med mig och flitigt rotade omkring under nattens lugna timmar. Efter att jag stuckit in öronproppar så långt det bara var möjligt och ändå stördes av denna bökande gnagare dundrade jag den andra natten upp, hoppade och slog var jag kom åt, och öppnade sedan dörren till mitt sovrum (enda dörren i detta bygge) och hoppades att den lille rackaren skulle tycka att det var säkrast att dra iväg. Faktum är att hen nog tyckte det. Att vara sambo med mig var tydligen för jobbigt.

Däremot är jag sambo med en annan varelse, som är hur lugn som helst. En spindel, kanske halva storleken, eller lite mer, av min hand. Igår när jag skulle gå och lägga mig var det andra gången jag såg den sedan jag kom hit, på precis samma ställe på fönstret som sist för några veckor sedan. Om den är giftig eller inte vet jag inte, men det spelar inte så stor roll för den håller sig på sin kant. Var den håller hus när jag inte ser den vet jag inte, och det är förmodligen heller inte min ensak, den har sitt liv att leva och bodde väl här långt innan jag kom. Den låter mig vara ifred och då finns ingen anledning att jag inte gör det samma. Ömsesidig respekt.

Under gårdagen åkte jag även och handlade och när jag gick ur bilen hojtade en kvinna utanför affären:
– En spindel hoppade just ur din bil.
– Jaha, svarade jag lakoniskt, då jag inte tyckte det var någon större sensation i de här bygderna.
Jag fick syn på spindeln, lite mindre i storlek än den som dykt upp i mitt sovrum, som skyndsamt förflyttade sig längst trottoarkanten längst med bilens front, troligtvis stressad över att plötsligt ha hamnat i stadslivets osäkra tillvaro (Malanda med 2 000 invånare).

Jag inhandlade det jag behövde, inklusive glass, snickers, chokladtäckta mandlar och popcorn (att poppa ordentligt i en gryta). Jag tycker det är viktigt att balansera upp mitt intag av grönsaker och frukt. Det är nog inte bra att rubba jämvikten för mycket. Tja, skämt åsido tror jag att man kan förhindra och läka många sjukdomar via kosten, men samtidigt behöver inte en medveten kostföring innebära att man ska vara puritan. Förlustelser i lagom proportioner tror jag har hälsobringande effekter i sig.

När jag var klar med mitt shoppande, satt mig i bilen, och kört ett stycke dök plötsligt spindeln upp på framrutan. Den stackaren hade hållit sig vid bilen under hela min shoppingrunda. Ajaj, så orolig den måste vara. Strax försvann den in under motorhuven och man får ju hoppas att den hittade en plats att hålla sig fast vid tills vi kom tillbaka hem till bushen där den hör hemma.

För övrigt så är cikadoherrarna fortfarande pilska. De verkar inte ha fått vad de önskar för konserterna fortgår från morgon till kväll. Hur min hörsel kommer att påverkas av detta får framtiden utvisa 🙂

dilobopyga_sp-_8429389397

 

 

Annonser