Hej vänner och bekanta!
Jag har helt missat att lägga upp material här, det har hamnat på Facebook eller blivit kvar i mitt huvud 🙂
Det har hunnit hända en hel del sedan sommarens inlägg från Vadstena, och nu blir det som det blir. Ingen direkt tidsmässig ordning. Men kort kan sägas att jag just nu är hos en vän ute bushen vid Lake Tinaroo, Tableland, Norra Queensland, Australien.

ACTION UTE I BUSHEN
Jag sitter i soffan i det kombinerade köket och vardagsrummet, käkar min lunch och läser. Det rasslar till på golvet och jag kikar ner för att se vad det är som låter. En orm ringlar runt i snabb fart och jagar en större skalbagge av något slag. Med skalbaggen i munnen reser ormen sig upp i riktning mot mig, vilket känns mindre trevligt. Ännu mer oroande är att strax är skalbaggen borta och ormen reser sig ännu mer och ser ut som att hens planer är att ta sig upp i soffan.

Jäklar! Tror ormen att soffan är ett träd av något slag?

Jag är inte annars så snabb av mig men just nu har jag fått kvaliteter som varit gömda och snabbt studsar jag ur soffan. Ormen reser sig ännu mer och letar sig in under en av dynerna och är snabbt utom synhåll.

Wow! Har det legat ormar därunder tidigare, utan min vetskap?

Hur det nu än varit med den saken så vill jag inte med min kännedom ha en orm där nu. Jag hämtar en sopkvast, tar bort dynerna en efter en tills ormen blir synlig, stöter på den med borsten tills den snabbt glider ner på golvet igen. Det finns visserligen väldigt giftiga ormar här i Australien, men det här är med stor sannolikhet en ofarlig grön ”tree snake”, så även om det är olustigt så finns det ingen anledning att vara rädd.

Ormen slingrar iväg mot några lådor vid ena väggen och jag följer efter, stöter med borsten för att jag vill att den fortsätter, och det gör den, men inte åt det håll jag önskar. Istället för ut röra sig ut över golvet mot verandan, där den skulle kunna ge sig ut i friheten med hur många träd som helst, så slingrar den in under min väns säng. Och där finns inte en chans för mig att komma åt den, utan jag får acceptera att jag nu har en orm i huset.

Här syns den dörrlösa ingången i mitten, så ni kan förstå att det är lätt för djur att ta sig in, och förhoppningsvis också ut 🙂
ingang-liten

Köket är i mitten, utan fönster.
martins-house-liten

Under två kvällar har jag haft påhälsningar av en mindre råtta. Första natten hade den tagit sig ner i sophinken och förde ett sabla liv då den försökte ta sig upp igen vilket den misslyckades med, så jag fick gå upp och hjälpa till. Igår kom den tillbaka (här finns inga dörrar att stänga) men höll sig lugn och fin. Om den kommer tillbaka i natt igen och ormen får vittring så kanske det blir ett riktigt partaj.

FÖLJANDE DAG
Jag tror att ormen har dragit till skogs och att råttan har lagt ner sina besök ute köket i brist på god mat. Så natten var lugn.

Däremot har några andra varelser börjat göra väsen av sig, och självklart är det männen! Ett tag körde de igång sin orkester bara en stund kring solnedgången men nu kör de höga decibel hela dagarna. Pilska grabbar! De spelar högt för att locka till sig honorna som är tysta och avvaktande. Fasiken, släpp till för sjutton, så grabbarna lugnar ner sig!

Det kan bli ganska höga decibel kan jag säga. Upp emot 120 decibel om det vill sig illa. 90 är gränsen för när det kan bli skadligt för det mänskliga örat. Enligt en vän till mig kan även 80 göra skada om man utsätts för det under mer än 8 timmar. Jag känner inte så noga till cikadornas parningslek, hur svårflirtade kvinnorna är, men jag hoppas att de inte håller på sig för länge 🙂

Advertisements