Jag stannade på Krishnamurticentret flera veckor, lite längre än tänkt, men min dator gick sönder så jag var tvungen att få den lagad inne i Colombo och då bodde jag gärna kvar på centret. Människorna på centret var underbara, jag har fått fantastiska vänner som jag kommer att bära med mig i mitt hjärta vart jag än tar vägen.

Krishnamurti Centre-liten

Det var ett annorlunda center, eller snarare, Krishnamurtis tankegångar var annorlunda mot vad jag hade föreställt mig när jag bestämde att åka på en meditationsretreat. Och egentligen kan man inte kalla det för meditationsretreat utan kort och gott för lärande om Krishnamurtis tankegångar. Tankar som går stick i stäv med många andra läror som utgår ifrån ett ganska ritualiserat mönster för hur man ska leva, och meditera. Krishnamurti vänder sig helt emot all religion, alla dogmer, alla ritualer, som enligt honom enbart får oss att följa andra och inte tänka själva. Det handlar om att lära känna oss själva, utan att följa i ledbanden av andra. Och om vi vill lära känna oss själva, vilket är förutsättningen för att kunna agera i världen på ett medvetet sätt, måste vi befria oss från vad andra säger är rätt och fel. Från vad vi bör eller inte bör göra. Vi måste vara fria.

Så att gå upp klockan fyra, meditera vid en speciell tid, ha speciella kläder, rökelser, mantran, ingen fast föda på eftermiddagen, allt detta vänder sig Krishnamurti helt emot. Om vi gör det följer vi bara andra, utan att tänka och uppleva själva. Hans tankegångar är uppfriskande. Själv hatar jag att gå upp klockan fyra på morgonen 🙂 och jag gillar att äta, så bara tanken att inte få någon mat från lunch och framåt gjorde mig attans orolig när jag läste om att det kunde vara så. Jag är glad att jag slapp den pinan. Å andra sidan var det så mycket god mat på Krishnamurti centret att jag la på mig lite, väldigt irriterande! Så nu får jag kämpa med att få bort det som lagt sig som ett extra litet lager över magen 🙂

En svart kråka gottar sig med mat som blivit över.

Kråka äter-liten

Här är det dags för att kolla en video. Jag var enda gästen i början, och den enda ”utifrån” under hela tiden. Centret är inte så känt och det är inte ofta som internationella besökare hittar hit. Det kommer en del ”lokalbor” på besök då och då, vilket är trevligt. Men tyvärr bara män.

Dags för video-liten

Weera som sitter bredvid mig tar hand om centret, en fantastisk man, 83 år. Fixar och donar. Odlar grönsaker i trädgården. Här är lite grönt som han plockade en dag.

Grönsaker-liten

Här fikar vi. Munken kommer och hälsar på ibland, han gillar inte de buddhistiska templen och munkarna, för att de är för rigida. Enligt mina nya vänner är inte buddhismen som praktiseras i Sri Lanka någon riktig buddhism, inte det som Buddha egentligen talade om. Och det är säkert så på många andra ställen. Människor gör sina egna tolkningar, för att man vill ha rätt, och man vill kunna utöva makt, genom att pådyvla människor vissa beteendemönster och regler. Att de måste göra si och så, klä sig si och så. Efter många intressanta samtal är jag för tillfället mer än vanligt trött på religion.

Matdags-liten

Här dricker munken te på fat. Jag berättade att så gjorde min mormor, fast hon drack kaffe och sög på en sockerbit.

Munken dricker på fat-liten

Inne i centret.

Inne-liten

Den vackra uppfarten till centret som ligger i ett litet naturområde utanför ett villaområde.

Uppfart-liten

Från andra hållet.

Vägen fram-liten

På en av mina tidiga morgonpromenader såg det så här vackert ut, med strilande solstrålar.

Soljus-liten

Orkidéer i trädgården.

Orkidéer-liten

Röda näckrosor i en damm som munken byggt.

Röda näckrosor-liten

Bananer. Sugar bananas, de bästa som finns!

Bananklase-liten

Här med en vacker blomma.

Bananblomma-liten

Vackert, grön och frodigt. Men attans varmt. Sri Lanka har lidit av en värmebölja. Klimatförändringarna går inte att förneka. Lokalborna säger att så varmt, så länge, som det varit nu, det har de aldrig upplevt. Vi hade 31 grader ibland nattetid.

Det blir allt för idag.

Advertisements