Kära vänner och bekanta. Jag glömde ju att önska er God Jul så jag gör det nu då, lite försenat, men bättre sent än aldrig som det sägs 🙂

Här är utsikten från min julmiddag som var en av de sämsta måltider jag hittills ätit ;-), en ganska trist sallad med någon skarp vinäger och så de vanliga pommes frites, men utsikten fick kompensera den biten!
Utsikt vid julmiddag-liten

De odlade tomater i sanden, intressant. Jag kan inte så mycket om odling, men planerar att lära mig, jag trodde tomater behövde mer ”fertil” jord, men tydligen funkar detta ganska bra. Om någon kan mer om odling av tomater och sand, får ni gärna bidra med odlingsråd 🙂
Tomater i sanden-liten

Och jag lovade ju att fota pelikaner, men ack, vad svårt det var. Jag har tagit många foton och detta var det bästa jag kunde åstadkomma, så ni får hålla tillgodo med det. Eftersom de är i rörelse blir det ju svårare och jag har ju konstaterat att jag absolut behöver skaffa mig en bättre kamera.
Pelikaner-liten

Härligt vågskum.
Hav-liten

Tyvärr flyter det upp en del döda sköldpaddor på stränderna.
Död sköldpadda-liten

Jag gillar att promenera på kyrkogårdar och det gjorde jag en dag här också. Man tycker onekligen om att dekorera sina gravar.
Grav-liten

Grav2-liten

Men tydligen så skändar man även gravarna i bland…
Skändning-liten

Jag promenerar mycket som ni vet och som nämnts förut, här är så otroligt torrt. Fast vad jag har förstått så räcker det med några dagars regn så blir allt plötsligt grönt, fast det hinner jag inte få uppleva.
Torra omgivngar-liten

Här är någon som börjat måla sitt hus. Det blir stor skillnad.
Halvmålat hus-liten

När jag vandrat runt här på sandiga vägar, bland torftiga bostäder, så har en speciell känsla kommit över mig. En känsla av att komma närmare livet, det enkla, det mest grundläggande. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag har känt detta i Gambia och Indonesien också, där många människor är fattiga. När frågor som om det är dags att byta kök, eller vart man ska planera nästa resa, blir löjligt banalt. För att det är så oväsentligt.

Det är svårt ibland att vistas i fattiga miljöer, men även om det kan vara påfrestande så känner jag mig mer som människa i sådana miljöer. Jag kommer närmare själva kärnan av vad det är att leva. Inte äga, inte konsumera, inte prestera, bara leva. Och det finns något avgörande i detta, något som talar till mig, något som är mycket djupare än vår bekväma materialistiska tillvaro.

En dag besökte jag en plats där man jobbar med taguanöt. Ett mycket intressant material då det påminner om elfenben men alltså är vegetabiliskt och kommer från en palm.
Taguanötter-liten

Här några fina armband av tagua.
Armband-litet

Här en liten fågel.
Fågel-liten

Och en val.
Val-liten

På samma ställe sålde de också panamahattar som borde heta Ecuadorhatt eftersom de faktiskt har sitt ursprung just här.
Panamahattar-liten

Jag passar på att önska er alla ett Gott Nytt År!
Själv kommer jag att fira in det nya året uppe i luften. Jag har tröttnat på pommes frites och sallad 🙂 Nja…det är väl så klart flera saker som inverkar på varför man känner sig mer eller mindre hemma i en kultur. Jag återvänder till den malaysiska staten Sabah, på Borneo. Så om mitt plan inte försvinner…hör jag av mig därifrån framöver.