Från Vilcabamba åkte jag buss ner till Guayaquil, landets största stad med ca 3 miljoner invånare. På vägen försökte jag köpa kaffe och fick då varm mjölk med en liten lätt smak av mocca/choklad, smakade inte illa, men det var absolut inte kaffe 🙂 På busstationen i Cuenca försökte jag köpa nästa kopp kaffe och bad då om kaffe i varmt vatten, vilket jag fick, men det vara samma slags pulver som smakade mocca/choklad. Jag bad att få lägga i mer men det spelade ingen roll att jag fyllde på med tre skedar till, någon kaffesmak blev det inte.

Jag har mest kört med nescafé (vilket egentligen inte heller är riktigt kaffe men som i jämförelse iallafall smakar kaffe) då jag haft tillgång till kök, eftersom jag vet att man har svagt kaffe här, men jag hade inte insett att det var riktigt så illa. Ett kaffeproducerande land och så serverar man ett märkligt pulver. Ja, smaken är olika, men för mig blev det några trista dagar i Guayaquil på kaffefronten, eftersom jag inte hade tillgång till något kök på hotellet. Så jag fick gå ut för att äta frukost och på de ställen jag hittade i närheten av mitt hotell fanns en annan märklig variant av kaffe.

Jag bad om vatten och så mjölk separat. Det går inte att säga kaffe med mjölk, för då får man en kopp varm mjölk som är en aningen smaksatt. Jag satte mig vid ett bord och där stod en flaska med kallt kaffe som man skulle smaksätta det varma vattnet med. Det är sant!! Jag hittar inte på. Det smakade visserligen lite kaffe den här gången, då kaffet i flaskan var förhållandevis starkt, men jag har absolut smakat bättre.

Till frukost fanns några slags piroger med kött (vilket jag inte äter), några bakverk, och humus. Tja, vad väljer man? Jag tänkte att jag får väl pröva deras humus. Jag gillar humus i vanliga fall, även om jag helst inte äter det till frukost, men den här var väldigt smaklös så det var inte mycket jag åt. Istället köpte jag några bananer efter att jag lämnat kaféet. Dagen därpå gick jag till ett annat kafé. Samma intressanta stuk med kaffe på flaska. När jag frågade om det fanns något bröd så hänvisade killen mig till en liten affär mitt emot och jag köpte två bröd, som närmast kan jämföras med hamburgerbröd. Ja, det blev min frukost. Så det blev mera bananer igen.

På kvällen var jag så sugen på te, svart te. Men det enda som fanns var örtte. Och maten..nej, jag behöver nog inte berätta 🙂 Men jag hittade god frusen yoghurt.

Bortsett ifrån bristande kulinariska upplevelser så blev jag annars positivt överraskad av Guayaquil. Jag hade hört så mycket negativt om stan att jag faktiskt var lite småorolig över att åka dit. Det är klart att det finns stadsdelar och ytterområden som är olämpliga att besöka, men centrum var trevligt. Man har lagt ner stora resurser på att göra en fin esplanad längs med floden, med vakter som ständigt går omkring och patrullerar. På ett vis känns det lite knepigt att skriva att esplanaden är fin och att det är tryggt med vakterna. De privilegierade måste skyddas mot de mindre privilegierade. De privilegierade får en fin strandpromenad medan massor av människor bor i slumområden. Det är skevt, mycket skevt. Och samtidigt var jag glad över den trygga esplanaden.

Och när jag gick på esplanaden en morgon så fick jag se en fågel som var så härlig.
Fågel-liten

Här sätter han sig på en gren, lutar sig bakåt och börjar breda ut vingarna.
Luftar vingarna1-liten

Och här är vingarna mer utbredda, han verkar verkligen njuta av att få lufta dem. Eller så torkar han dem i solen.
Luftar vingarna2

Det var skönt att komma ner till lite tropisk värme, jag märkte att jag hade saknat det i Vilcabamba. Något som är väldigt härligt är de tropiska mornarna, den där friskheten i luften innan det hunnit bli riktigt varmt. Det är något visst med det. Ljummet och friskt på samma gång, som det bara kan bli i tropikerna.

Förresten så var det inte min visumagent som var förvirrad, det var nog snarare jag, eller så var det mer att vi missförstod varandra. Den här Mariana som agenten talade om var den person som hade skrivit under min universitetsexamen och problemet var att juristen i Borås som ”apostillerat” min examen hade stavat hennes namn fel. Han hade juridiskt intygat att det examensbevis som Marianna (alltså med två n) hade skrivit under var äkta. Och oavsett om allt annat stämmer så spelar det ingen roll. En felstavning i ett dokument håller inte inför en myndighet här, så mitt apostillerade dokument är värdelöst. Ja, så var det med den saken.