Jag har packat min resväska, vägt och lagt i lite mer. Glad har jag konstaterat att jag kunnat få med lite till. En bok till, och en till. Har noga kollat att jag utnyttjat mina tillåtna 23 kilo maximalt.

En trevlig tjej, som jag träffade på flyget hem sist jag var ute och som jag hållit kontakten med sedan dess, mejlade mig för någon dag sedan och undrade om jag hade packat mina ”bra-ha” grejer, som för hennes egen del var 2 kilo godis. Jag blev full i skratt när jag läste mejlet. Hur olika prioriteringar vi har. Fast vi gör ju olika resor, både när det gäller tid och syfte. Mina ”bra-ha” grejer består av osthyvel, vitlökspress, konservöppnare, potatisskalare, rivjärn, kaffepress och tesil. Snacka om att jag tycker vi har bra köksgrejer i Sverige! Och därutöver böcker.

Jag har förberett mig lite extra den här gången. Inbrottet vi hade i Nicaragua finns med i bakhuvudet, så jag har målat gula prickar på mina resväskor för att göra dem mindre stöldbegärliga. Ja, inte för inbrott, men för spontana stölder på bussar och offentliga platser. Sådant jag hört talas om men som jag tack och lov hittills inte har behövt vara med om. Och som jag tänkte att jag med mina gula prickar kanske kommer fortsätta att inte behöva vara med om. Det finns andra slags äventyr jag hellre vill vara med om.

Resväskor-small

Dessutom har jag skaffat mig ett extra Visakort, ifall mitt Mastercard försvinner eller slutar fungera. När mitt Visakort försvann i Nicaragua märkte jag hur sårbar man blir när man inte kommer åt sina pengar.

Min gode vän Peo körde mig till flyget på Landvetter. Trots att jag har rest så många gånger så är jag ändå alltid stressad innan jag har checkat in och vet att nu är jag på väg. Så det var skönt att ha en lugn vän vid min sida tills allt var klart.

Det blev några timmars väntan först i Frankfurt, sedan mellanlandning i Dominikanska Republiken där det var kaos vid skanningen av handbagaget. Där hade man nog kunnat få med vad som helst. I Panama var det raka motsatsen. Urkoll. De ville till och med se min biljett ut ur Ecuador vilket de inte ens ville i Sverige.

Och så sista trippen, till Quito, Ecuador. Och nu är jag för trött för att oroa mig. Det där som funnits där en tid innan resan. Tankarna om ifall jag känner att Ecuador är helt fel. Som jag nämnt, jag har inga illusioner, men självklart förhoppningar…

Annonser