Jakarta. Min vän Tony Wong hämtade mig vid flyget. Jag besökte Tony en gång i ett fängelse i Kalimantan, indonesiska Borneo. Han hade avslöjat en stor härva av illegal skogsavverkning med förgreningar både lågt och högt. Till exempel hade många inom den lokala polisen tjänat stora pengar på handeln. För att inte tala om regeringen i den malaysiska delstaten Sarawak på Borneo. Och som säkert många av er redan vet så är det ju så att när makt är involverat då finns det krafter som styr i det fördolda. Efter att indonesiska journalister och TV berättat om den stora illegala härvan, och den centrala polisen i Jakarta gått till botten med fallet och satt stopp på alltihop, med många bakom lås och bom, då var maktens aktörer väldigt missnöjda. Det slutade med att Tony Wong själv blev åtalad för korruption och illegal handel och fick sedan tillbringa fyra år i fängelse. Ja, så går det med visselblåsare i Indonesien. Lagens arm är ganska krokig. Fast å andra sidan vet vi hur det gått för Snowden och Bradley Manning. Visselblåsare är knappast uppskattade någonstans. För att de kräver rättvisa. Och våra makthavare är inte redo för det.

Jag fick kontakt med en bekant till Tony Wong genom uppgifter jag hittat på Internet. Vi bestämde att jag skulle besöka Tony i fängelset, jag skulle låtsas att jag var en gammal vän. Så när jag kom till fängelset kramade vi om varandra och spelade spelet av ett kärt återseende. Sedan satt vi i timmar och pratade. Tony tillhörde de privilegierade fångarna, troligtvis hans status som företagsägare. Han hade själv tjänat bra med pengar på skogen, även om han hållit sig inom ramen för vad han var tillåten att avverka. Det var när han såg ett större företag hugga skog inne i ett skyddat område som han kände att det inte var moraliskt riktigt, han undersökte lite mer och blev alltmer bekymrad, och sedan när företaget även högg inne på hans egna koncessioner hade han fått nog. Resultatet blev hans stora avslöjande.

Men tillbaka till fängelset, det var troligtvis Tonys status som tillät att han fick sitta i timmar och prata med en vän, och att han kunde få in både öl och whisky. Ja, faktiskt 🙂 Han hade verkligen sina friheter. Så där satt jag och intervjuade en fånge medan han drack öl. Dessutom betalade fången min hotellnota, gav mig en chaufför som körde mig vart jag ville, som tog med mig till restauranger när jag var hungrig. Alltihop var minst sagt en ganska märklig upplevelse.

Efter mötena i fängelset (två gånger) har vi hållit kontakten och nu passade det väldigt bra att vi syntes igen. När Tony var fri. Och då vi båda skulle befinna oss i Jakarta, samtidigt. Tony har ett hus i Jakarta så när jag skrev att jag skulle dit erbjöd han mig bums att bo där. Men hus, det var väl i underkant. Stort, vräkigt, som ett mindre palats.

Här är terrassen på andra våning, mitt rum bakom fönster och balkongdörr till vänster.

Tonys-terrace

Och här fick jag återigen allt serverat. Tony hade en anställd kille som gjorde allt, lagade mat, tvättade mina kläder. Åkte och handlade det jag behöver, körde mig till möten jag planerat in. Och snacka om att köra. Jakarta är en helgalen stad! Två timmar i ena riktningen, ibland tre timmar, och så ett möte, och så flera timmar tillbaka. Jag fattar inte hur folk kan leva på det viset. Fast man får väl skaffa sig vänner och aktiviteter som är i ens närområde helt enkelt.  Efter ett möte hörde jag av mig till en väninna och vi tyckte det vore kul att synas på en kopp kaffe. Men det skulle alltså ta mig fyra timmar i bil fram och tillbaka. Och jag som redan hade suttit i en bil omkring fem timmar sa bara nej. Den där koppen kaffe fick vänta till ett annat tillfälle.

Lite mer om Jakarta snart….

Förresten, jag pratade med min kära mor igår och då sa hon att The Act of Killing hade gått i svensk TV, så bra! Om ni missade den kan ni se den här http://www.svtplay.se/sok?q=The+Act+of+Killing

Annonser